Färgband till skrivmaskiner

Datorns intåg i vardagen innebar samtidigt slutet för skrivmaskinen. Från att ha varit någonting som använts på alla kontor, av journalister och i hemmen, hamnade högar av skrivmaskiner på soptippen. I dagsläget är det bara ett fåtal entusiaster som fortfarande äger och använder sina skrivmaskiner. Är du själv ägare till en fungerande skrivmaskin, då ska du vara stolt över din raritet.

Precis som att skrivaren behöver bläck eller toner, beroende på vilken skrivare vi talar om, så behöver skrivmaskinen sina färgband. Dessa är band med ett lager av bläck i olika färg på baksidan. När en tangent trycks ner på skrivmaskinen, trycks motsvarande bokstav mot färgbandet som i sin tur pressas mot papperet. Detta sker antingen helt manuellt i manuella skrivmaskiner, eller maskinstyrt i elektriska skrivmaskiner. Processen innebär att bläcket avlägsnas från bandet just där som bokstaven tryckts mot papperet, och därefter är just den biten av färgbandet oanvändbar.

De första skrivmaskinerna

De allra första skrivmaskinerna tillkom så tidigt som 1714, då första patentet på en självskrivande maskin togs ut av en man vid namn Henry Mill. Denna maskin kom dock aldrig ut på marknaden och i dagsläget finns inga kvarvarande exemplar. Ännu en maskin uppfanns 1808 av Pellegrino Turri, samme man som uppfann karbonpapperet. De allra första skrivmaskinerna som togs fram var inte tänkta att användas av allmänheten så som datorer används idag. I första hand var dessa tänkta för att hjälpa blinda att skriva.

Till en början placerade man även tangenterna i bokstavsordning vilket visade sig vara en allt annat än praktisk placering. Därför experimenterades det en hel del innan vårt nuvarande tangentbord, QWERTY-tangentbordet, såg dagens ljus. En variant var den så kallade skrivkulan, där bokstäverna placerades så att de mest använda bokstäverna hamnade under de snabbaste fingrarna. Bokstäverna sorterades även så att ena sidan hade de flesta konsonanterna medan vokalerna till största delen återfanns på den andra sidan.

Att sudda

Att sudda något som skrivits med bläck är snudd på en omöljighet. Till en början fick man luta sig fram över papperet och med tipex eller liknande, täcka över det felaktiga tecknet, ställa in skrivmasiknen på rätt ställe och skriva om det tecken eller ord som blivit fel. Denna process var förstås tidsödande, men det dröjde ändå fram till 1970-talet innan den första självsuddande skrivmasiknen kom. Det innebar att maskinen hade två band, ett färgband för bläck och ett vitt färgband för att täcka över felaktigheter.

 Letar du efter färgband till din skrivmaskin? Här hittar du färgband. Köp online idag ifrån Lyreco och få gratis leverans på beställningar över 750 SEK.